I väntan...
I tidningen Dagen kunde man tidigare i veckan läsa en artikel om hur man vill ha nolltolerans mot svordomar inom kyrkan. En annan artikel handlande om en präst som tvärtom tyckte att det svors för lite bland kristna. Jag kan säga att jag varken håller med prästen eller står bakom motionen om nolltolerans mot svordomar. Likt många andra är jag uppfostrad med att svordomar inte är något som passar bra i vokabulären men jag måste erkänna att jag då och då faktiskt ibland drar till med ett fult ord. Det är inte vanligt. Men det händer. Ni kan t.ex. här läsa om hur tidningen Världen Idag censurerade ett inlägg från mig och skrev om svordomen till ett mer ”acceptabelt” kraftuttryck (det är vad jag kallar media det – skriva om läsarnas bloggposter så att dom bättre ska passa läsarna och inte förolämpa någon!).
Frihet och munkavle rimmar illa.
Nej jag tror inte att förbjuda svordomar är rätt väg att gå. Åsiktskontroll har sällan visat sig vara ett gott alternativ. Det liknar mer det klassiska felsteget, kyrkan så ofta har tagit: ”Kom som du är. Bli som oss.” När man är, eller blir, kristen förväntas det ibland att man ska bli på ett visst sätt. Kanske t.o.m. klä sig på ett visst sätt och lyssna på en viss sorts musik. En sådan kristendom tror inte jag på. Jag tror på en frihetens kyrka. En kyrka dit alla är välkomna. Därmed menar jag inte att all sorts omoral eller förolämpningar, i form av t.ex. nedsättande ord, ska vara accepterat. Vi måste naturligtvis säga ifrån om någon kallar någon för ”hora”, ”jävla bög” eller andra nedvärderande saker. Sådana ord bör ingen människa ta i sin min. Troende eller inte. Men att införa regler om för vilka ord som får användas och vilka som inte får...? Nej det tror jag inte. Då skulle vår Herre Jesus själv inte fått stå länge i predikstolen. Många av dom ord han använde sig ansågs som ”bonniga” eller t.o.m. ”fula”.
Jesus var inte alltid len i truten.
Om jag skall vara ärlig så tycker jag inte att svordomar är så mycket att bry sig om. Det finns så mycket annat vi kan oroa oss för i världen. Vi befinner oss i en värld med miljökatastrofer, svält, våldtäkter, mord och Gud vet vad för hemskheter. Men ändå väljer vissa inom kyrkans väggar att lägga sin energi på vilka ord som skall få, och inte få, yttras av de anställda och medlemmar. Har vi inte viktigare saker att ta hand om? Kanske vi t.om. kan skaka liv i några sovande medlemmar med lite mer kryddat språkbruk? För vem sig om några fula ord när en hel värld håller på att gå åt helvete?
Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg
Rosornas ö. Den magiska ön. Ön bortom Landet. Benämningarna på Gotland är många. Och det var alltså på denna plats som jag och min kollega My gjorde våran sista anhalt med Korps. Medeltidsveckan på Gotland anordnas varje år vecka 32 och det brukar, för mig, vara en av årets bästa veckor. Jag får träffa så många fantastiska vänner, se så många underbara shower, äta gott, dricka gott och sjunga vid lägereldarnas sken. I år blev det tyvärr inte lika mycket av allt det där eftersom jag jobbade väldigt mycket. Men lika glad är väl jag för det! För det har fått mig att uppskatta tiden jag faktiskt fick med mina vänner ännu mer. Inte minst betyder stunderna i Tattarklanens läger mycket för mig. Där har vi en fantastisk gemenskap som sträcker sig över alla gränser. Oavsett poltisk tillhörighet, religiös övertygelse eller hantverksmässigt kunnade så kommer vi alla samman och umgås i gränsöverskridande kärlek.
En del av tattarklanens läger i dagsljus. Anton smider i bakgrunden.
Gustav tar hand om elden då kvällen fallit.
Ola och Jocke spelar och sjunger.
Det finns också väldigt mycket att säga om Visby stad. Men jag tror jag spar detta till ett framtida blogginlägg. Staden är så fantastisk att den kräver en rejäl redogörelse.
En vacker gränd i Visby.
Den majestätiska domkyrkan.
Hantverkarna på marknaden är många och kvaliteten på deras hantverk varierar kraftigt. Det är alltid kul att ta ett rejält varv bland marknadsstånden och se vad som erbjuds. Jag får varje år hejda mitt köpbegär för att inte plocka på mig för många tuffa, märkliga och roliga prylar återskapade efter, eller inspirerade av, våran historia. Men årets fynd var bland dom bästa jag gjort!
Den stora skivan är en slags kalender där man kan ställa in datum mellan åren 1600 och 2799. Den lilla medaljongen är en slags astronomisk karta i fickformat efter ett 1700-talsfynd. Både kalendern och astronomikartan fann jag hos Historiska rum. Skallen (som fått namnet Roger) var mer en rolig, än historiskt korrekt, sak jag hittade hos Rex i Tattarklanen. Allt vilar på ett fint renskinn från Morjärvs garveri.
Jag hade inte tänkt att skriva så mycket mer om den sista delen av Norden runt 2010. Men om Herren dröjer och jag får behålla hälsan kanske jag gör en ny resa runt Norden anno 2011.
En lampa lyser i lägret.
Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg
Det har varit ganska tyst från Eric Clayton, en av grundarna till gothoperafenomenet Saviour Machine, dom senaste 8 åren. Bandet bildades i början av 90-talet av Eric och hans bror Jeff Clayton. Bandet producerade sedan en rad måttligt framgångsrika album fram tills 2001 då del 3:1 av bandets Legendtrilogi kom ut. Men efter en stor livekonsert i Tyskland 2002 blev det tyst. Fans världen runt har sedan dess hållit andan. När kommer Legend 3:2 ut?
Nu har tystnaden brutits då Eric Clayton gett ut ”The Collective Journals”. Det rör sig om utdrag ur hans personliga dagbok mellan åren 1997 och 2009. Boken är väldigt fascinerande samtidigt som den är väldigt dyster och mörk. Det är inget strålande livsöde som vi får möta när Eric gläntar på dörren till sitt privatliv. Han möter den ena motgången efter den andra. Hur kan en man som mött så mycket ondska och mörker i sitt liv fortfarande lovprisa Gud? För det är just vad han gör. Det återkommande mantrat i boken är ”I am a truly blessed man!” (Jag är sannerligen en välsignad man). Trots sin dystra ton är boken framför allt annat väldigt ärlig. Eric målar inte upp något hjälteporträtt av sig själv utan lägger alla korten på bordet. Han berättar om sin familjs ekonomiska bekymmer, om sin kamp med skivbolag, om sin bristfälliga relation till familjemedlemmar och om drogmissbruk… ja listan kan göras lång. Som läsare släpps man rakt in i Erics vardag och många av frågetecknen som funnits kring varför Legend 3:2 inte har släppts än blir nu i stället utropstecken. Men en del frågor finns fortfarande kvar då bokens sista sidor läses och det känns lite som man lämnat en film som slutade med ”Fortsättning följer…”.
Något lustigt med boken är att den inte innehåller en enda punkt utan alla meningar binds samman med tre punkter… Meningarna flödar som en kluckande bäck och flätas samman som en väv. Det känns verkligen som vi får följa Erics tankar så som dom har kommit till honom när han skrev sin dagbok. Något störande är det dock med ”smileysarna” som han sätter in ibland för att betona ironi och andra känsloyttringar. Det känns inte helt proffsigt.
Men sällan har väl en kristen profil biktat sig så öppet och så ärligt. Det är en befriande läsning och genom det nattsvarta porträtt som målas fram får Guds ljus skina genom sprickorna i Erics liv.
Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg
Kollegan My.
Över lag var marknaden en ganska vanlig vikingamarknad. Några händelser är dock värda lite extra uppmärksamhet. Våra grannar t.ex. Det finns alltid ett störande moment på sådana här tillställningar - flöjtspelare. Och självklart fick vi dem som grannar. Ett ständigt kvittrande, blåsande och tjutande under tre dagar kan göra vem som helst galen. Jag tystade dom flera gånger med ett avsågat kohorn vars dova klang vida överstiger deras ljudnivå. Bortsett från flöjtandet var dock grannarna väldigt trevliga. 
Grannarna krängde allehanda musikinstrument.
En anakronistisk artefakt som också fanns på plats var en karusell som enligt utsago "fanns redan på faraonernas tid". Vad har då det med en vikingamarknad som vill återskapa Nordisk era anno 793-1066 e.Kr undrar jag i mitt stilla sinne?
Den egyptiska karusellen i upphissat läge
Nog med klagomål på flöjtspelande grannar och anakronistiska karuseller. Det fanns också en hel del roliga och intressanta saker på marknaden! Våra andra grannar t.ex! 
Mycket trevliga människor. Jag gästade dom sista kvällen med min kortlek och trollade vikingabrallorna av dom (för er som inte varit på vikingamarknader så kan jag avslöja att 80% av alla vikingar omkring i hövdingakläder med tillhörande pösbyxor - den som har flest meter tyg i byxan är coolast). Blev väldigt uppmuntrad och påhejad till att börja trolla professionellt även på sådana här historiska marknader.
En anann rolig sak jag fann, men tyvärr inte kunde ta med mig hem, var en...ehm...speciell kniv.
 |  |
Knivbladet är i damaskerat stål och handtaget är en snidad valtand (valhaj?). Smått fantastisk liten sak!
Det var också sista marknaden för vårat gulgröna tält. Det har gjort sitt nu. Och lägligt nog blåste det sönder (inte hela tältet alltså utan bara ett hörn av det) under fredagen då några kraftiga vindar drog in över området.
Hörnet på vår "tältlucka" som blåste sönder.Det var allt för den här gången. På återseende i rapport nummer 5.
Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg
Jag älskar Jesu budskap och blir väldigt arg då folk använder det för att få fram sin egen vilja. När folk använder sig av Guds namn för att kunna gå i krig, leva i lyx och sko sig på andras desperation så blir jag arg. Väldigt arg. Ja man kanske till och med kan säga att jag blir heligt vred.
Benny Hinn gästade Livets Ord, Uppsala 24-25:e juli, 2010.
Sedan flera år har jag intresserat mig för helandeevangelisten Benny Hinn. Jag har läst en hel del om honom och sett olika filmklipp, bland annat från Hinns eget TV-program This is your day, och har där observerat flera trick som jag som illusionist kan använda mig utav. Om man inte klargör att det just är mentala trick så är det inte svårt att lura andra människor att man har en övernaturlig förmåga som t.ex. klärvoajans. De vanligaste knepen som Hinn använder sig av är s.k. cold reading (kall läsning), hot reading (varm läsning) och power of suggestion (förslagets kraft).
Cold reading innebär, i Hinns fall, att han står inför en grupp åhörare (oftast flera tiotusental) och säger något i stil med ”Någon blir helad från magcancer nu.” eller ”Du som oroar dig för din sjuke far. Herren säger att han kommer att bli frisk.”. Självklart finns det någon där som detta passar in på. Man behöver inte vara profet för att träffa rätt på någon med så breda fraser. Det är som att skjuta sparvar med kanon.
Hot reading innebär att man använder sig av information som redan sagts av en annan person och vänder på det så att det låter som att det är man själv som kommer med informationen.
Pastor Benny Hinn i djup bön.
Power of suggestion är en välkänd metod och det påpekas ganska ofta att många predikanter använder sig av den metoden. I Benny Hinns fall så tar han ofta upp folk på estraden, nuddar vid dem med handen och ropar ”Touch!” varvid personen i fråga faller till golvet. De personer som kommer upp på scen vet, med största sannolikhet, vad som kommer att ske. Hinns ”Touch!” (och ibland ”Fire!) är välkänd och det finns t.ex. otaliga youtubeklipp där hela folkskaror faller som furor i skogen när Hinn sveper fram med sin kavaj eller nuddar dem med handen. Med denna vetskap är det lätt att personen själv tänker ”Det ska också hända med mig.” och när Benny säger något i stil med ”Är du beredd på vad som kommer att ske?” och ropar ”Touch!” eller ”Fire” så är det psykologiska spelet i hamn. Hot reading används också på dem som pastorn tagit upp på estraden. På lördagkvällens möte observerade jag ett sådant fall då han tagit upp en familj som alla föll till golvet. Han pratade sedan med pappan i familjen och sa ”Jag såg tidigt Andens smörjelse över dessa människor.”. På det här sättet gav han skenet av ha profetiskt förutsett att familjen skulle bli starkt berörda av Anden redan innan det faktiskt skedde. Ännu mer frågor om den händelsen kom upp på söndagens kvällsmöte då mamman i familjen åter togs fram och Benny förklarade att dom träffats för över 30 år sedan för första gången. Kan gårdagens händelse varit planerad av Benny?
Det spelades stämningshöjande musik på både orgel och på piano som Benny dirigerade med ord som ”Spela högre.” eller ”Lås oss sjunga O store Gud!”. Hela atmosfären andades förväntan och det var som gjort för starka känslomässiga reaktioner. Det blev få helanden från estraden ut i publiken som annars är vanligt på hans möten. Istället tog Hinn upp flera olika personer på estraden. Benny Hinn ropade ”Touch!” och ”Fire!” varvid människorna på estraden föll baklänges för att där och togs emot av pastorns uppfångare. Jag funderade på varför uppfångarna behövdes. Om människor berörs av Guds Ande har inte Han, dvs Gud, makt att se till att människorna inte skadar sig när dom ramlar? Fäller Gud en människa till marken borde Han väl också se till att den människan inte skadar sig? Eller kan det vara så att det hela är ett psykologiskt fenomen och att Pastor Hinn inte vill ha några rapporter om att människor skadat sig när dom fallit till golvet?
Folk faller ofta till marken när pastor Hinn rör vid dom.
Ett annat tillfälle som fångade mitt intresse var när Hinn observerade att det var många arabiska människor i församlingen. Han blev dock väldigt exalterad över faktumet och bad många av dem att komma upp på estraden. Han förklarade att han för många år sedan fick profeterat över sig att han skulle predika för just araber en dag. Han förklarade att detta är på väg att uppfyllas nu och han lovade att komma tillbaka till Sverige för att predika bara för dem. Det är alltså s.k. hot reading det är frågan om igen.
Min bedömning är att Benny Hinn är en mästare på känslomässig manipulation. Han använder sig av teknikarna cold- och hot reading till viss mån men tekniken power of suggestion desto mer. Min observation och slutsats är att Hinns möten är en enda känslomässig show för att få människoskarorna dit han vill ha dem – i ett känslomässigt grepp där dom lätt öppnar sina plånböcker för honom och hans ministry.
Församlingen sjunger lovsång.
Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg
I dagarna pratas det mycket om ett besök på Livets Ords Europakonferens. Den s.k. helande helandeevangelisten Benny Hinn (inte Hill) gästar nämligen konferensen som talare. Benny Hinn har under många år blivit hårt kritiserad för heretiska läror, uttalade förbannelser, en extravagant livsstil som inte passar en efterföljare till Jesus, osv. Listan av kritik mot Hinn kan göras lång. Väldigt lång. Jag rekommenderar alla att se den här dokumentären om Benny Hinn som CBS har producerat.
Benny Hinn tillbakavisar all kritik som riktas mot honom.
Nu kommer han alltså till Sverige och Livets Ord årliga Europakonferens. Många kritiska röster har höjts i protest mot detta. Likväl har många skärpt tonen och försvarat Hinn. Tidningen Världen Idags ansvarige utgivare gör ett journalistiskt lågvattenmärke av sällan skådat slag där han ställer sig totalt oförstående till den kritik som riktas mot den vitklädde predikanten. Istället vänder han på steken och riktar hårda ord mot Hinns motståndare. Han påstår bland annat att en del av kritiken bottnar i Hinns ursprung från Mellanösten (något som mest verkar bottna i Agnarssons egen bild av Israel). Ulf Ekman verkar ha en viss förståelse för kritiken och uttalar sig väldigt otydligt (medveten strategi?) i frågan om Hinn men försvarar ändå i slutändan beslutet att ta hit honom.
Bloggaren Niclas Strindell skriver om hur hans son blev helad på Hinns senaste möte i Sverige anno 2003. Vidare verkar han kritisk mot Torsten Åhamns ifrågasättande av Benny Hinns senaste möte här där denne önskade dokumenterade helanden med läkarintyg. Detta är väldigt märkligt tycker jag. Ska inte Guds verk kunna backas upp med vetenskaplig dokumentation?
En av dem som ställt kritiska frågor om Benny Hinn är bloggaren Kolportören som i flera, mycket skickligt skrivna, skarpa inlägg ifrågasätter det hela. Anders Gustafsson från tidningen Dagen skriver också en lång och mycket bra artikel om Benny Hinn där han bland annat tar upp hur lite bevis det faktiskt finns för hans påstådda helanden.
Benny Hinn är ofta vitklädd när han är ute på sina "korståg".
Som trollkarl tycker jag det är extra intressant hur just detta fungerar. En väldigt viktig del av det man gör som trollkarl är att bygga på upplevelsen av vad som faktiskt skedde. När åskådare efter en show kommer fram och pratar med mig så beskriver dom ofta ett trick jag utfört. Det kan låta ungefär såhär ”Och när du lyfte på bägaren så fanns där två äpplen. Dom får ju inte ens plats i bägaren!”. Och jag som utförde tricket vet att var kanske inte riktigt så det gick till. Det var inte ens så åskådarna såg det. Men det var så åskådarna upplevde det. Och när dem tänker tillbaka på händelsen kommer dom verkligen att minnas hur bägaren producerade två äpplen.
I många fall fungerar upplevelsen av s.k. helanden likadant. Någon är på ett möte med en stark atmosfär (som gärna får förstärkas av bra ljussättning, stark musik, eldiga tal och kända predikanter) med sina vänner. Personen VILL att något ska ske. Och vänta nu... var inte nacken lite stel tidigare i veckan..? Och nu känns det faktiskt bättre. Det MÅSTE vara tack vare smörjelsen från predikanten som flugit hit (det är bäst att personen i fråga offrar en extra hundralapp i kollekten till predikantens ministry för att inte visa otro, för då kanske Gud tar tillbaka helandet).
Jag hoppas att ni förstår vad jag är ute efter. Det är inte obibliskt att ifrågasätta dom som står vid altaret. Vi kristna uppmanas t.om. att göra det. Mina kära, sätt inte tro till alla andar utan pröva om de kommer från Gud, ty många falska profeter har gått ut i världen. 1 Joh 4:1
Och för den som undrar så förnekar jag inte att helanden kan ske. Om det finns en Gud som har skapat hela vårat fantastiska universum så kan Han säkert bota en förkylning eller laga brutna ben. Men vi kan inte tvinga fram helanden. Gud är ingen godisautomat som vi kan stoppa mynt (läs böner) i och sedan få precis det vi vill ha.
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent! På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet. – Matteusevangeliet 23: 27-28.
Gäller det här bibelordet sådana som Benny Hinn? Vad tror du? Sker helanden på Benny Hinns möten eller är allt bara bluff och placebo*?
Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg
*För den som vill veta mer om hur bedragare kan lura folk, i och utanför kyrkan, så kontakta mig och boka min föreläsning och trolleriföreställning Ulvar i fårakläder. Hör av dig på info@trolleritider.se eller ring 0738-090597 för mer information.
Jag anser mig ha världens bästa jobb. Dels att få resa runt och underhålla människor med fingerfärdighet, humor och mystik och dels att få resa runt med Korps till Nordens alla hörn och se fantastiska platser. Så som då jag och min kolleka My besökte Gudvangen i Norge. Jag tror aldrig att jag sett en så fin plats någon stans i hela mitt liv. Tänk dig Vattnadal, från Tolkiens ”Härskarringen”, i verkliga livet och du har Gudvangen. För mig är denna plats numera synonymt med hur jag tänker mig hur Eden bör ha sett ut. För att lättare få en uppfattning om våran vistelse på denna magiska ort har jag delat in bloggposten i olika kategorier för att det skall bli lättare och, förhoppningsvis, lite roligare att läsa.
Fotomontage. Vikingabyn i Gudvangen på havsnivå mot de över 1000 meter höga bergen som höjer sig kring det lilla samhället.
Vägar i Norge.
Norrmän kan inte bygga vägar. Det har jag konstaterat efter två besök i vårt grannland under den senaste månaden. Men tunnlar kan norrbaggarna bygga vill jag lova! Jag har åkt genom tunnlar som vindlar sig ner i berget som serpentinvägar. Jag har åkt genom tunnlar med både rödljus och T-korsningar. Jag har rest genom tunnlar som sträcker sig över 2,5 mil genom det massiva urberget. Jag lyfter på trollkarlshatten åt norrmännens tunnelgrävarkunskaper. Varför dom inte kan göra ordentliga vägar är för mig ett mysterium lika stort som teodiceproblemet.
En grym tunnel som leder till Gudvangen. 1,2 mil lång.
Såhär ser en Europaväg 16 ut i Norge. Inte ens en mittlinje...
I Norge har dom fritt betande får som gärna står i vägen för bilister.
Mat i Norge.
Matkulturen i Norge är, som min gode vän Anders konstaterat, i stort sett obefintlig. Kan du säga en norsk maträtt (förutom fisk – för det är ingen maträtt utan en ingrediens) sådär på rak arm? I Sverige har vi allt från köttbullar med potatismos till lutfisk och falukorv. Men i Norge äter man inget annat än hamburgare, pizza och vitt bröd. Och detta till hutlösa priser! Vad sägs om en helt vanlig pizza för 225 NOK (motsvarar nästan 300 SEK) t.ex? Jag och My kände redan till detta från vårat förra besök i Norge och bestämde oss därför att köpa med oss mat från Sverige. Så vi kom väl förberedda till Gudvangen med en kartong full med potatis, lök, vegetariska tortelini och makrillfilé. Så varannan dag åt vi halvrå potatis kryddad med rödlök och varannan dag kalasade vi på tortelini i tomatsås. Fredag till söndag bjöd dock marknaden på frukost för oss som medverkade. Vad serverades till frukost då? Jo föga oväntat var det vitt bröd med ost, marmelad eller nutella som pålägg. Men kaffe hade dom! Så jag klagar inte.
Halvrå potatis med rödlik är det som gäller!
Naturen i Norge.
Och nu till ett av mitt livs största naturupplevelser. Norge må ha lite skog och odlingsbar mark. Men detta kompenserar dom med enorma, snökläda fjällvidder och fantastiska fjordar! Bilder gör inte upplevelsen rättvis men jag hoppas dom kan förmedla vilket majestätiskt landskap vår Herre har behagat att frambringa ur årmiljoner av erosion och inlandsisar.
Fjorden om dagen...
...och om natten.
Vädret i Gudvangen.
Som alla paradis har även Gudvangen sin orm. Här är ormen ett högst ombytligt och ibland förrädiskt väder. Under en dag i Gudvangen kan man uppleva alla tänkbara väder och gillar man inte det rådande väderlaget är det bara att vänta 20 minuter så kommer ett nytt. Ena stunden kan det vara strålande sol för att nästa sekund slå över i en smärre storm som efter några minuter övergår i ett hällregn utan dess like.
Vattenfallet är över 260 meter.
Och fungerar utmärkt som en vindmätare...
Så jag tackar alla vikingar från Gudvangen för en underbar vecka! Vi ses förhoppningsvis igen nästa år!
Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg
